Kvällar som den som närmar sig just idag måste man ta vara på, speciellt jag.
Om cirka en och en halv månad så har min kära sambo sin praktik för denna termin och den varar i fem långa veckor. Vi fick precis veta att han kommer bli placerad i Östersund, vilket känns som ett knytnävsslag i magen på oss båda för att det känns så långt bort! Nu tänker alla att det var väl ändå inte så farligt.. fem veckor i en annan stad. Och jo, det är sant men det är det som följer som är boven i dramat. Praktiken tar sin plats under november/december och det betyder att när han kommer tillbaka så är det jul, då åker jag upp till familjen och han stannar här med sin familj. När jag då äntligen kommer tillbaka till Umeå så har vi bara en månad på oss att njuta av sambolivet och varandras närvaro, för i slutet av januari så sätter han sig på ett flyg till Irland. I Irland stannar han nog i fyra månader för sin utbytestermin via universitetet, självklart åker jag dit och hälsar på, men fyra månader! Detta kräver att jag blir kvar i Umeå under nästa sommar för när jag väl får tillbaka min karl så kan jag ju inte åka härifrån.
Men än är inte utmaningen slut, för när sommaren då sprungit förbi och skolan börjar igen så är det min tur att åka en termin utomlands. Så från och med mitten av november och ett år framåt så kommer jag och André spendera åtta månader ifrån varandra, med tre sommarmånaders återseende i mitten och ett icke tillräckligt januari innan han flyger iväg.
Hjälp, vad jag tycker synd om mig själv.
Har precis bakat after eight brownies som efterrätt till ikväll, att matcha med en mysig film och en gosig pojke, men det är en hemlis! Hihi :)
